MALM OCH TACKJÄRN

 
 

De svenska malmförekomsterna tillhör kvalitetsmässigt de främsta i Europa. Järnoxid smältes och omvandlas i masugnar (hyttor) till tackjärn och slagg, en kontinuerlig process som bedrivits i Bergslagen i 800 år. På grund av sin höga kolhalt (4%) är tackjärn ej smidbart, utan måste färskas.
 


Bild från Uppfinningarnas bok
 


Tappning av masugn
 

Stångjärnssmidet inom Karmambo Bruk koncentrerades efter 1865 till Karmansbo, där Norrhammars hammarsmedja började byggas ut till sex härdar varav två dubbelhärdar, vällugn och valsverk. Tackjärnsblåsningen var förlagd till hyttan i Hällsjön, söder om Ludvika, och till Gäsjö Bruk norr om Norberg. Transporterna ned till Karmansbo var besvärliga och måste till stor del företas vintertid med oxforor på sjöar och vattendrag med s.k. rotslädar.
Resan Gäsjö T o R, var ca. 14 mil vilket innebar att man tvingades övernatta på Kulhedarna mellan Västanfors och Gunnilbo. Från produktiomssynpunkt var denna ineffektiva 'bärskörning" den verkliga flaskhalsen.
Färdigställande av Köping-Uttersbergs-Järnväg 1866 löste transportproblemen på Köping. 1865 nedlades tackjärnsblåsningen i Gäsjö och fyra år senare i Hällsjön. Tackjärn hade redan köpts från annat håll och per järnväg transporterats till Karmansbo. Men fraktkostnaderna blev orimligt höga.

 Om Köping-Uttersbergs Järnväg

 


Rotsläde för tackjärnstransporter bild Tekn. museet
 

De kostsamma transporterna av tackjärn, samt möjligheten att exportera tackjärn gjorde att ägarna  av Karmansbo Bruk tog beslut om att bygga en hytta i Köping. 

Utdrag ur ”VÄSTMANLAND I VÅRA DAGAR.” 
Utgiven av Västmanlands Allehanda 1906

Karmansbo hytta. 
Vi lefva
i konkurensens tidsålder par preference, och i synnerhet gör detta sig kännbart industriens område. Man öfver- eller rättare underbjuder hvarandra i varornas prisbillighet om också icke i afseende deras godhet. Hvarhälst man icke vill dagtinga med hederskänslans kraf på den bästa möjliga produkt af den industriella verksamheten, måste man för att icke gå under, genom billiga men tillförlitliga arbetsmetoder, lättnad i de dryga fraktafgifterna för råvaran och inskränkning till det minsta möjliga af den mer och mer dyrlejda människokraften söka nedprässa tillverkningskostnaderna, utan att den tillverkade varans godhet äfventyras. detta sätt komma besparingar från flere håll under råvarornas behandlingsprocedur till godo
försäljningspriset, som sålunda, åtminstone icke
behöfver stegras, och man kan bestå i konkurrensen och äfven erhålla skälig avance. Med dessa affärsprinciper i sikte, anlade Karmansbo bruk år 1896-1897 sin storartade hytta å en plats med lätta kommunikationer både till lands och sjöss. I förbigående anmärkas, att malmen måste tagas från flere håll, kol delvis köpas samt, att trafikleden är den smalspåriga Uttersbergsbanan. Hyttan, som är belägen å nedre Hushagen nära hamnen, med hvilken den står i förbindelse medelst linbanor, och järnvägsstationen, från hvilken spår är hitdraget, var vid sin fullbordan den största i sitt slag i hela landet. Byggnadschef var disponenten Svedberg vid Karmansbo. Kostnaderna öfverstego 1/4 million. (Tax.-v. 300,000 kr.)
Hyttan, som reser sig som ett jättemonument där vid infarten
till Köpings hamn, gör ett mäktigt intryck på den förbiresande. turisten och ger honom en kraftig påminnelse om den här strax ofvanför staden belägna storartade bruksbygden, (där “17 bruk äro belägna inom 3 â 4 mil"), hvars framskjutna förpost den storslagna hyttan är.

Karmansbo hytta i Köping