Karmansbo bruksmiljö

Hon kom som ung brud från Tulinge Uttersberg till Karmansbo. I Karmansbo levde hon i hela 75 år – först som fru till smältaren Per August Merkell sen som änka.

De fick tolv barn och bodde i ett rum och kök i Ladugårdsbyggningen. Så såg livet ut på bruket förr – trångt, men fullt av liv. Ibland fick nygifta bo i kammaren medan en annan familj bodde i köket. Det var på den tiden när Karmansbo var ett stort bruk och det var ont om rum, men gott om arbetare. Det är nog svårt för nutidens människor att förstå.

Lotta var en seg kvinna. När hon var 90 bröt hon benet, men ett halvår senare var hon igång igen. Hon berättade gärna för besökare om livet förr och drog gärna en historia. Som den gången hon mötte Söderberg, inte direkt en vän;

”Go möre!” sa Lotta.
”Va går du å mörrar för?” fräste han.

Lotta Merkell – en färgstark kvinna från en annan tid.

Gustav föddes 1874 i Tegelbacken, ett av nio syskon. Redan som 10-åring började han jobba i smedjan – 72 timmar i veckan för 80 kronor om året.

Han bodde trångt med andra drängar, tvättade sig i samma sotiga vatten som smedmästaren, en gång i veckan. Arbetet i smedjan var varmt så de drack mycket kaffe. Kaffet kokades på gammal sump och magen blev ”så stinn att en kunde dräpa en lus”, som Gustav själv uttryckte det. Gustav gifte sig 21 år gammal med Ida Olsson och paret bodde hos svärföräldrarna i Bondtorget, sex personer i ett rum. Senare flyttade Gustav och Ida till ett rum i Skagerbergs byggnad vid stallet på Norrhammar.

Trots allt blev han hopslagare, valsmästare – och en mästare på att berätta historier. En smed med hårda händer, varmt hjärta och ett dragspel i knät.

Hans berättelser lever kvar än idag. 

Alfred föddes 1870 i Karmansbo Stenhagsbacken. Som skolpojke hjälpte Alfred till på herrgårdens jordbruk. Han rensade rovor för 25 öre om dagen. När han läst fram hos prästen fick han arbete hos en bonde i Uttersberg, lönen för ett år var 75 kr.

Men livet på åkern lockade inte. Han återvände till Karmansbo och smedjan där han började som dambordsryckare tillsammans med Gustav Melin. Han klättrade sedan vidare som hjälpbrytare och smeddräng åt mästersmeden Oskar Holmgren.

Holmgren bröt benet när han skulle hoppa över en koppling till en tackjärnsvagn. Då fick Alfred chansen att hoppa in som smed. Han fortsatte som smed och smidde järn fram till 64 års ålder och fortsatte därefter som mottagare, upplyftare och klippare – ända tills han var 77.

När hans hustru gick bort och smedjan lades ned 1953, la Alfred smedskjortan på hyllan. Alfred var en smed som bar järnets tyngd i händerna och arbetets stolthet i ryggen.

Alfred Lund – minnet om hans liv och slit lever kvar än idag.